Att vi idag förväntas vara passivt lydiga konsumenter är dystopiskt säger möbelformgivaren och fil doktorn Andreas Nobel som istället tycker att det är bra för kreativiteten bygga och återbruka. Saker kan till och med bli bättre av att bli lagade menar han. Det handlar inte bara om ekonomi eller ekologi, utan också om estetik. Att producera saker innebär att vara människa säger han.

Vårt samtal tar sin början i hyllandet av återbruket samt att vi sorgligt nog ofta är bättre konsumenter än producenter. Det ska ta sig många andra vägar under den tid vi ses i Beckmans kafeteria. Jag träffar Andreas Nobel, som är fil doktor och lektor på Beckmans designskola i Stockholm. Han undervisar i historia, teori och kontext på formprogrammet här och är märkbart road av ämnet för dagen: vårt förhållningssätt till hållbarhet, resursfördelning och sätt att göra själv. Andreas Nobel delar sin tid på tre, som undervisande fil doktor, som föreståndare av ett snickeri och som möbelformgivare i egen regi.

Värdet i att producera själv

Något som förenar hans delar är övertygelsen om att det är en tillgång att kunna producera själv och att jobba med det som redan finns. Han har en hantverksmässig inställning till det mesta och tycker att vi har en onödig idealisering, snudd på en romantisering, av det nyskapade. Det är ju i tilläggen till det befintliga som det spännande finns menar han.

– Som formgivare är det mer relevant att förhålla sig till det som redan finns och utmaningen blir ju då att göra så givande tillägg till det som möjligt.

Det tillför ytterligare historiska lager på en produkt eller ett objekt säger han och utvecklar:

– Det utstrålar något, en närvaro att någon har arbetat här och haft en intention. Här har det funnits en vilja och en rörelse framåt. Saker kan bli bättre av att bli lagade menar han.

Han exemplifierar med ett trasigt handtag till ugnsluckan hemma hos sig själv, där lagningen med en svarvad trästav gav ugnen ett mer intressant uttryck än om han hade bytt ut hela spisen eller för den delen, om möjligt, bytt ut handtaget mot ett likadant i plast.

Mänskligt att få skapa

På tisdagar förestår Andreas snickeriet i Nya verkstan vid Odenplan i Stockholm, dit människor remitteras för att må bättre. Psykisk ohälsa vårdas med hjälp av görande av olika slag, han ser hur välgörande snickeriet är.

– Jag vill att vi aktivt ska producera saker, det är vad jag tänker att det innebär att vara människa och att därmed också uttrycka sig som människa. Det vi håller på med idag, att konsumera, är dystopiskt på så många sätt, det enda som förväntas av oss är att vi ska vara passivt lydiga konsumenter.

En termin i trä från Sätergläntan fungerade som en viktig start för Andreas, mycket hände där som han fortfarande har glädje av säger han. Där fick han kontakt med materialet, där upptäckte han att träet passade hans arbetssätt. En utbildning på Nyckelviksskolan och senare Konstfack gav honom konstnärligheten. Materialet och en nyfikenhet att bygga möbler lockade honom vidare i sin utbildning, till Konstfack återvände han också senare doktorand. 2014 kom hans avhandling om hantverkets inneboende språk. Bland annat med en praktisk del i utforskandet av bågsvarven, det enkla verktyg som ger möjlighet att svarva.

“Med hjälp av en bågsvarv, en borrsväng och kroppen som verktyg kan du bygga alla möbler du behöver, det kostar snudd på ingenting och du styr själv hela processen, det är ett optimalt redskap!”

Design efter förutsättningar

Han har verkat som möbelformgivare i egen regi under ett antal år nu och tidigare som medlem i designgruppen Uglycute, tongivande i Sverige under lång tid. Uglycute bildades under Andreas Konstfacksår, där skrivande i kombination med görande i enkla material utforskades. Återbruket ofta blev lösningen på problemet att inte ha tillgång till riktigt material eller verkstad. Det krävde praktisk problemlösning, något som han menar att både formgivning och slöjd i grunden handlar om.

– Om du har befintliga bitar av material behöver formgivningen och problemlösningen utgå från dem och förutsättningarna för vad du kan göra börjar då i själva materialet, snarare än i exempelvis ritningen i datorn. Det är ett slöjdigt förhållningssätt som känns modernt och viktigt framöver.

Detta måste du också förhålla dig till när du adderar eller lagar – och det är egentligen mycket svårare menar Andreas. Om vi börjar se på tillägg och form i sammanhang med annat kan vi få en ny sorts formgivning, kanske komma längre till och med?

– Jag tror att ny form kan komma att se dagens ljus på grund av detta. Att form sker i dialog med befintliga material i högre utsträckning.

Förhållningssätt

Dessa frågeställningar har Andreas varit inne på ett tag. Hans avhandling handlar om möjligheten att se på hantverket som ett annat sätt att tänka eller som ett annat sätt att uttrycka sig. Det skrivna ordet är av tradition det dominerande verktyget för ett filosofiskt tänkande, men tänk om det inte passar alla uttryck? Vad händer om vi byter ut verktyget text mot språket i hantverket? Bågsvarven som Andreas byggde och använde i sitt arbete med sin avhandling fick representera ett annat sorts tänkande.

– Ett nytt verktyg i en ny situation föder nya tankar och leder därmed till nya perspektiv. Det är relevant i det jag gör än idag.

Och något som kan vara relevant i samhället i stort konstaterar vi i vårt samtal. Om vi ska designa något nytt måste vi byta fokus, ja verktyg helt enkelt. Med ny synvinkel kommer annorlunda tankar. Om formgivning och hantverk, men också om den rådande diskussionen om omställning, om ändliga resurser och inte minst vad vi behöver göra i klimatets tjänst.

Jag har en känsla av att du är en person som lever som du lär?

– Med tanke på att miljön håller på att gå helt åt skogen borde jag göra mycket mer. Jag verkligen ingen miljöhjälte, men jag tycker att det är bra för kreativiteten att lösa problem kring material och produkter som går sönder. Det handlar inte bara om ekonomi eller ekologi, utan också om estetik.

Men hur kommer man egentligen igång? Vad är det som krävs av oss för att vi på allvar ska sätta oss in i byte av reservdelar, göra rätt materialval eller förmå oss att restaurera istället för att slänga? Börja hemma är Andreas råd. Om något går sönder, var inte så snabb att kassera, ge materialet eller föremålet en allvarlig tanke.

– Utmana dig själv. Kanske din vattenkokare kan få ett handtag i näver istället för det där i plast som sprack? Lär dig genom att testa olika varianter.

Andreas nämner den bokhylla han har hemma, vars enda fel egentligen var att den inte var hög nog, han behövde mer plats för förvaring. Med en utmärkt solid stomme i trä var det onödigt att kassera den, så han började istället att bygga på höjden.

– Det är ett roligt sätt att komma igång. Prova att omgestalta befintliga saker där hemma och se vad som händer.

Det signalerar något, det berättar att någon har varit framme och gjort något. Det finns en energi i det, något framåtblickande och underhållande, resonerar Andreas.

– Jag tycker om att få möbler att parasitera på varandra. Att de är delar som ingår i något annat och i sig blir till något större.

Vad finns att vinna på ett sådant förhållningssätt tycker du?

– Förutom bra miljö? En stor tillfredsställelse i att ha gjort det själv förstås.

FAKTA

Namn: Andreas Nobel.
Yrke: Inredningsarkitekt och lektor på Beckmans.
Gör på jobbet: Undervisar på halvtid i designhistoria, teori och kontext på formprogrammet på Beckmans. Utöver det formger och tillverkar möbler. Hur länge har du gjort det? Jag har undervisat på Beckmans i tre år.
Mitt bästa hållbarhetstips: Bygg en bågsvarv och börja svarva. Den kostar nästan ingenting och går fort att bygga: https://www.youtube.com/watch?v=wnv0DAR_gWA . Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Gör mer själv.
Länkar: Beckmans Designhögskola: www.beckmans.se Instagram: @andreas_nobel