På Österlen en bit utanför Simrishamn bor Takao Momiyama i en gammal bondgård. För tio år sedan lämnade han Stockholm för livet på landet i Skåne, en flytt som inneburit förändringar också för hans konstnärliga uttryck. Borta är nu symaskinen och produktionen som formgivare, här renoverar han hus, broderar och tränar kampsport. Nu är det de handsydda stygnen som är hans främsta medium.
Porträtt av Takao Momiyama och hans egenlagade arbetsbyxor. Foto Gunnel Pettersson
Takao Momiyama broderar täta förstygn, de riktigt enkla stygnen beskriver han dem, “bara upp och ner för hand”. Han broderar i den japanska Sashikoteknikens lagning och lager. Det är vackert, stillsamt och rofyllt. Varför gillar vi hans arbete? Vad är det som tilltalar oss i hans verk? Kanske vi uppfattar den taktila känsla som finns i använda textilier? Kanske är det omsorgen och tiden vi tycker om? Att någon gjort sig maket att vårda.
– Jag har alltid lagat mina kläder, jag har tränat kampsport i över 50 år och där behöver kläderna hålla. Att laga för hand ger en mjuk känsla, stygnen blir behagligare och skönare att bära mot kroppen, säger Takao Momiyama.
Som nybliven pensionär har Takao idag hittat tillbaka till det broderi som alltid funnits med honom. Han har nu möjligheten att tålmodigt och meditativt lägga stygnen på rad i den traditionella broderitekniken. Verken väcker uppmärksamhet för hans behandling av färg och form, allt hophållet av stygnen.
– Tidigare i min karriär har jag ägnat mig åt tryck, textiltryck och kalligrafi. Idag använder jag helt och hållet nålen och tråden för att skapa samma dynamik. Sashiko passar mig utmärkt för detta, säger han.
Takao har en nära 20-årig verksamhet av textil- och produktformgivning i Sverige bakom sig. Hans fokus har främst legat på just framtagandet av föremål inom områden som intresserar honom; hemtextil med textila mönster och köksprodukter i form av brickor och skärbrädor. Idag bor han på Österlen, utanför Simrishamn med sin familj i en gammal bondgård. Hans liv består av olika delar, träning, broderi, renovering av hus och matlagning, alla utgör en viktig helhet i hans liv.
Han flyttade hit för tio år sedan och i och med det kom också broderiet att få en allt mer betydande del, speciellt efter att han för två år sedan gick i pension. Fler och fler kurser och utställningar har det blivit de senaste åren, ämnet kring att återbruka och laga kläder ligger i tiden. Men för Takao är det knappast något nytt, inte heller ser han det som ett uttalat konstprojekt:
– Det är inget unikt i det jag gör i sig, det är bara mitt sätt. Jag kastar inte, jag lagar och använder igen. Som pensionär har jag bara mer tid för detta.
Takao Momiyamas egenlagade arbetsbyxor, broderade i förstygn. Foto Gunnel Pettersson
Takaos förhållande till sitt uttryck och sitt sätt att skapa gör honom helt frikopplad från konsumtion, han använder sig av de plagg han har och lagar och syr om dem med hjälp av tyger som han redan har i sina ägor.
Det ger honom frihet säger han. Han kommer från en textil bakgrund med förståelse för materialet och teknikerna. Han är född och uppvuxen tio mil norr om Tokyo och kommer från en familj som i generationer arbetat med silke och hampaproduktion.
– Jag växte upp med textil eller med förståelse för textil. Jag trodde aldrig att jag skulle jobba så handgripligt med det som jag gör nu men jag märker tydligt att allt jag gör idag sitter i ryggmärgen och att det känns naturligt.
Han kom också att utbilda sig inom det textila området, men dock relativt sent i livet, han började Konstfack som 43-åring. Han hade dock som han beskriver det, levt ett helt liv innan dess, och också hunnit vara 14 år i Sverige. Tiden på Konstfack säger han dock gav honom bra verktyg och en grund i färg och form, en utbildning i estetik som han haft mycket nytta av.
– Jag visste tidigt att jag ville ägna mig åt konst, det var bara uttrycket som tog tid. Jag inspirerades av abstrakta expressionister och impressionister, jag såg hur de ägnade sig åt färg och form och det blev mitt sätt att fånga detta i textil, att måla med tyget.
Parallellt med sitt konstnärliga utövande praktiserar Takao kampsporten budo som tränare. Detta är ett livslångt engagemang, han har tränat sedan han var tolv år gammal. Hans ateljé är inrymd i hans dojo och undervisningen han bedriver handlar mycket om livsfilosofi utöver de praktiska i själva träningsteknikerna. Det finns kopplingar mellan hans olika uttryck och hans liv består av lika stora delar mental som fysisk träning.
– Att hitta disciplin och närvaro i det man gör är avgörande. Det handlar också om insikten om att saker får ta tid och att det inte heller går att skynda på tiden.
Med lagningen kommer onekligen en annan föreställning om tid. Det är en långsam handling som ger andra sorters belöningar och beslut menar Takao.
– Det jag lagar kan ta två veckor att få färdigt och inom den tidsrymden kan andra prioriteringar och beslut ha växt fram. Jag har tid att bestämma mig.
Tycker du att det är någon skillnad mellan ditt konstnärliga uttryck i lagandet, och det funktionella utövandet i de plagg du använder?
– Nej, jag tänker inte att det är någon skillnad. Jag kan bli överraskad över att det är vackert på samma sätt, jag ställer ju också ut mina vardagsplagg. Jag äger ungefär 20-30 plagg som jag använder och lagar om igen.
Grunden i hans stygn handlar om att laga något trasigt och därmed kunna fortsätta använda textilierna, han återanvänder varje liten del av de textilier han brukar och ger därmed också plaggen nytt liv. Stygnen anger tonen och visar vägen menar Takao. Sashiko handlar för honom också om vardagslivets omsorg och det är så han tillämpar sitt broderi.
– Att vårda och ta hand om handlar om att visa vördnad för materialet, för tiden och livet. Textilen blir som en metod för en livsstil som visar hur vi borde leva, hur vi borde ta omhand och framförallt inte bara köpa nytt.
Det finns något vördnadsfullt i det använda och nötta också, att laga i helt nyköpta plagg är inget som ju i sig behövs, men inte heller något som Takao tror är lika intressant.
– Anknytningen till våra plagg är viktig, dess historia är ofta anledningen till att jag lagar. Men det är också skillnad på funktion och dekoration.
Takao utvecklar: att lappa och laga bygger ju främst på att stärka ett plagg och ge det en ny funktion eller ge det bättre förutsättningar för vidare användning. Det handlar ofta inte om estetik endast, att försköna. Han är noga med den skillnaden, även om han alltså också kan uppskatta lagandets estetik i sig.
– Det intressanta ligger i den förlängda funktionen av plagget, slår han fast.
Något som är problematiskt kring ämnet vårda och renovera, eller som i det fallet med Takaos omsorgsfulla stygn som lagar, är ju att det kräver kunskap. Vi pratar om huruvida den kunskapen finns eller inte idag. Har vi tappat den kunskapen, och hur får vi isåfall den åter?
– Nej jag tror att tillräckligt många kan får till lagningar om de försökte. Jag tror främst att det är en fråga om tidsbrist, att vi inte ser oss ha tiden eller prioriterar tiden att vårda våra textilier. Det är förstås galet att det är så.
Kan vi förändra det?
– Ja. Genom att visa på sätt att göra det, att locka, berätta och inspirera. Det är en drivkraft för mig när jag håller workshops och gör utställningar.
Takao Momiyama tror också att det går att göra skillnad genom att uppmuntra folk att dela med sig av kunskap och inspiration till varandra.
– Att anpassa oss efter de resurser vi har är en av de viktigaste frågorna för framtiden. Jag vårdar de saker som jag har tillgång till och använder dem på bästa sätt, det är något vi alla behöver göra i större utsträckning.
FAKTA
Namn: Takao Momiyama. Yrke: Pensionär och konstnär. Gör på dagarna: Lagar saker. Jag renoverar ett hus och återvänder gamla material och broderar. Mitt bästa hållbarhetstips: Ta hand om och vårda ditt material och dina verktyg därhemma. Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Tänk igenom eventuella inköp. Eller, mitt grundläggande tips: köp inte. Länkar: http://www.momiyama.com/