I Uppland uppstår under 1900-talets tidiga år (1906) en tradition att vid sammankomster bära gemensamma historiska dräkter. Traditionen kan ses som ett sätt att markera landskaps- och grupptillhörighet samtidigt som de även är uttryck för hemslöjds- och folkrörelsehistoria.
Det handlar om dräkt för kvinnor. De dräkter man bär är kopplade till äldre dräktskick av den typ som större delen av landets kvinnliga bönder bar till helgdag under 1800 – talet. Dräkten består av klänning i nyrokokosnitt av hemvävda, oftast rutiga, tyger i bomull eller halvylle. Klänningen kompletterades från början med ett förkläde i tryckt bomullsbatist, detta snart ersattes ganska snart med ett finare (festligare) vitt tyllsförkläde dekorerat med tamburssömsbroderier. Dräkten kompletterades med vitbroderad sjal i tyll och på huvudet bindmössa med tyllspetsar.

Begreppet ”Upplandsdräkten” uppstår troligen vid hemslöjdsutställningen 1915. Dräkten sprids ut i Mälardalen till de områden som inte har egna starka dräktskick. Dräkten är som populärast från 1920-tal fram till 1960-talet. Vanligt var att bära den vid högtidliga tillfällen som dop och stora fester, av körer eller som arbetsdräkt vid hemslöjdsutställningar. Under åren förändras det ursprungliga rokokosnittet, kjolens minskar i vidd och livet blir mindre åtsittande. Kort sagt den blir bekvämare men inte lika tydligt trogen sin förebild nyrokokoklänningen.
Upplandsdräkten tros stå som föregångare till husmodersdräkten som tas fram, 1920, av Sveriges Husmorsföreningars Riksförbund (SHR). Den sprids genom SHR till hela landet i syfte att medlemmarna ska ha möjlighet att bära en gemensam och demokratisk klädsel. Till skillnad från Upplandsdräkten bars denna med förkläde av bomullsbatist broderat med kedjesöm och klänningen är av bomullstyg.
Idag nytillverkas Upplandsdräkten och husmodersdräkten endast sparsamt. Husmödrarnas riksförbund har blivit föreningen Hem och samhälle och intresset för ett uniformt dräktskick är inte längre prioriterat.

fotografier från Upplandsmuseets bildarkiv