Finnväv är en speciell variant av dubbelväv som vävs i Bohuslän. Det är en mönstrad oliksidig dubbelväv, som består av två vävlager i tuskaft. Den vävs på fyra skaft och fyra eller sex trampor. Mönstret plockas upp med skälstickor och framträder genom att de båda vävlagren byter plats.
Tekniken som ursprungligen kommer från Kina förekommer även i andra delar av Sverige och kan då kallas t.ex. opptagstäcke, spadatäcke eller tvelagsväv.
Den äldsta beteckningen för dubbelväv är finske- eller ryssetäcke. Ryska köpmän drev under 1400- 1500-talen en omfattande handel med Sverige, så kallad rysshandel, och man förde bland annat in täcken som kan ha vävts i Finland. I Bohuslän använder man fortfarande ordet finskeväv, finsketäcke.
I Bohuslän är traditionen stark och vi är stolta över våra äldre finnvävnader. Under 1600-talet förekom de främst i borgerlig miljö. På 1700-talet blev de vanliga i allmogemiljö och finns upptagna i bouppteckningar. Finnväven var inte längre en handelsvara utan en vävnad som tillverkades i hemmen eller av lönvävare.
Det äldsta bevarade bohuslänska finsketäcket är från Tjörn, vävt 1751.
Finsketäcket, som det också kallas, fick en hedersplats på väggen när man bjöd till fest. Vid husförhöret blev det bordstäcke och vid dopet lindade man gärna in barnet i ett finsketäcke och att ha ett finnvävstäcke överst på den uppbäddade sängen var förr ett tecken på välstånd.
De allra tidigaste mönstren har inspirerats från persiska och bysantinska sidentyger från 700-1100-talen. Andra mönster kommer från Italien och 1500-talets mönsterböcker.
Genom färg, mönster och bårder, storlek och ändamål har de bohuslänska finsketäckena en enhetlig karaktär som kan härledas till 1500- och 1600-tal. De har ofta ett mittfält omgivet av en bård, den äldsta typen av kantbård består av rutor och kors. I mittfältet är mönsterfigurerna ordnade i rader och det finns ett flertal mönster som man anser som särpräglade för de bohuslänska finnvävarna. Några typiska motiv är dubbelörnen eller fläkta örnen, granatäpplemönstret med palmettblad, lejonet, tuppen, fåvitska och visa jungfrur, hjorten och blåsaren.
De bohuslänska finnvävarna är oftast vävda med ett vävlager i ull och ett i lin. Ullgarnet växtfärgades och lingarnet var naturligt oblekt eller blekt. Täcken helt i ull är ofta vävda med färgat garn i båda vävlagren.
Hur är det med finnväven idag?
En grupp bestående av nio vävare har sedan våren 2008 på initiativ av hemslöjdskonsulenten träffats regelbundet för att bevara, förnya och utveckla finnväven.
Detta har resulterat i utställningen FINNVÄV NU och DÅ Vi väver dubbelt! Som komplement till det som visas på utställningen har gruppen, som nu kallar sig 9 vävare, tagit fram ett kompendium med beskrivningar på mindre vävar som kan vara bra att börja med för den som vill lära sig att väva finnväv. Häftet avslutas med en lättfattlig instruktion skriven av Ulla Feltzing om hur man ritar, läser mönster och väver.
Vävmagasinet nr 3 2010 var ett temanummer om finnväv med flera artiklar och vävnotor.
Läs mer om Finnvävens historia i ett utdrag ur boken ”HEMSLÖJD OCH FOLKKONST i Bohuslän” av Kerstin Lychou, Warne Förlag AB 1996.
”Finnväv Ett tusenårigt kulturarv och en vävteknik för 2000-talet” av Hans Christensson.
Äldre litteratur som finns att låna på bibliotek eller att söka på Antikvariat:
”Finnväv som den vävs i Bohuslän” Ingrid Arlenborg, Ulla Feltzing, LTs förlag 1973
”Finnväv Bohuslänsk tradition modernt hantverk” Ingrid Arlenborg, Ulla Feltzing, LTs förlag 1980
”Väva finnväv på lätt sätt” Annelie Machschefes, LTs förlag 1979
”Selma Johansson – väverska och hembygdsforskare i Södra Bohuslän”, Kerstin Berg, Bohusläns museums förlag 1991