I din jakt efter rötter att slöjda med, sök efter mark där det är lätt att gräva – till exempel gamla torvtag, dikeskanter eller sandtag. Om du finner ett bra rottag, var rädd om det. Det kan du ha glädje av under många år.

Tunna, jämna rötter är starka och smidiga i färskt eller uppblött tillstånd. De är användbara för att binda eller fläta korgar och att förstärka näverkärl med. De används också för att sy ihop svepaskar eller binda om vispar och kvastar. Främst är det granens och björkens rötter som används även om andra rötter också fungerar för slöjd. Inom samisk slöjdtradition har björkrötter tunna som trådar använts för att binda saltflaskor och andra raffinerade och täta kärl.

Att få tag på rötter kan vara svårt. De som säljer rötter är få och ojämna i sin leverans. För den som ändå vill fläta eller sy ihop ett svep kan rotting vara ett substitut. Det påminner om rot men är långt, jämntjockt och saknar förgreningar. Vilket gör rottingen väldigt lätt att jobba med, men får inte samma liv som sömmar och flätverk av rot.

Dra rot

Vill du samla rötter själv måste du har markägarens tillstånd. Att samla rötter innebär kort och gott att du tar tag i en av de ytliga tunnare rötterna och drar upp den ur marken. Ibland dyker den ner under en annan rot och sitter fast, ibland kan man följa en rot flera meter och få långa fina ämnen. Gå försiktigt fram så att du inte skadar trädet. Undvik också att ta för mycket rötter från samma träd. Täck över de rötter som blir kvar, så att nya växer ut. Undvik även att dra rötter i mark med värdefull växtlighet – till exempel kan mossor, som växer långsamt, ta stor skada. I övrigt mår marken bara bra av den bearbetning som rotdragandet innebär. När markskiktet rörs om får nya frön lättare att gro.

Man kan gräva rötter hela sommaren och hösten, men det bästa är att dra rötterna på våren när det savar eftersom rötterna är lättast att rensa då. Man måste nämligen skava bort barken direkt annars blir rötterna missfärgade. Sedan kan de torkas, sparas och läggas i blöt någon timme innan de ska användas.

Med undantag för de allra tunnaste rötterna brukar de klyvas längs märgen, till två halvor. Då blir de lättare att binda med och räcker dubbelt så långt.