Ett lövträd som får längsgående skador in till veden läker det genom så kallad övervallning. Det beror på att trädet inte klarar av att återbilda kambium och bark på det skadade området.

Övervallningen sker från bägge sidor. Veden som bildas vid övervallning kallas svallved. Den blir mycket hård och seg eftersom cellväggarna i svallveden är tjockare än trädets övriga cellväggar.

Svallved har nyttjats när det krävts extra starkt virke som exempelvis till yx- och hammarskaft, räfskammar, skidstavar och det tvärstycke, svängeln, som är fäst mellan skaklarna på en plog. Användandet av svallved har varit vanligast norr om Dalälven där hårda träslag som ask, ek och alm är ovanliga.

Det går att själv skapa svallved genom att hugga in ett längsgående snitt i en stam, gärna i en björk. Snittet måste gå ända in i veden och vara ganska brett. Det tar ca 20-30 år från skadans uppkomst till det att svallveden har fått rätt grovlek.

På självhushållets tid, då gården ofta ärvdes i generationer, var det vanligt att återkommande ”hugga en bläcka” i björkar för att tillgodose framtida behov av skaftämnen. Idag orsakas svallved oftast av kör- eller viltskador.

 
Bild på trädstam med två skador som läkt med svallved och på genomskärning av svallved.