Virkeskvalitet handlar om så mycket mer än bara träslag. Ibland kan det vara större kvalitetsskillnad på fur och fur än på fur och ek. Dessutom kan kvalitet betyda olika saker beroende på syfte.

Trä har förmåga att avge och uppta fukt, det är med andra ord ett hygroskopiskt material. Denna egenskap gör att det krävs stor kunskap av brukaren om man vill undvika obehagliga överraskningar i form av sprickbildning, blånad, mögelangrepp och röta. Virke som avverkas på vintern innehåller mindre sockerrik sav och angrips därför inte lika lätt av svamp och insekter.

Fibrer

Till att börja med består veden av långa fibrer, likt trådar, som går från rot till topp. Virket är väldigt starkt längs med fibrerna men inte vidare starkt på tvären. Därför blir ett träföremål som starkast om fibrerna följer formen hela vägen och svagare ju mer av fibrerna som kapats av. Med andra ord vill man ta raka brädor från en stam som vuxit helt rakt och tillverka böjda föremål från en stam eller gren som vuxit i samma form.

Fibereras riktning är också viktig att ha koll på. Träd vrider sig ofta när de växer vilket gör att en spricka drar snett om man klyver stammen och sågas raka brädor ut ur en vriden stam vrider sig brädorna när de torkar. Plus att hållfastheten blir sämre då fler fibrer sågats av. Fiberriktningen är också viktig att ha håll på när du täljer eller hyvlar ett ämne för att inte fastna eller spräcka loss bitar av misstag.

Rätvuxet

Det vanligaste är att en söker rätvuxet virke, det vill säga virke från träd som vuxit rakt. Sådant är lätt att klyva och bearbeta och vrider sig inte och lever om när det torkar. Dessa stammar känns igen på att de är relativt släta och runda och att de fibrer man kan skönja under barken ser ut att gå rakt längs stammen. När trädet väl är fällt går det också att avgöra om kärnan är väl centrerad och att årsringarna är jämna och har ungefär samma struktur runt om. Historiskt har slöjdare som varit beroende av rätkluvet virke huggit bort en bit av barken för att med en kniv kunna dra loss fibrer och se hur raka de är. Det behövs tillstånd av markägare för att göra detta, men man behöver inte vara rädd att trädet dör, skadan läker. Ju rakare fibrerna är, desto lättare att klyva och hyvla.

Rakvuxet virke är att föredra till det mesta såsom möbler, skärbrädor och allt där delarna ska ha raka former.

Hos stammar som växt under spänning, exempelvis i en backe eller ihållande vind, bildas tjurved (eller tryckved/ dragved). Detta virke går att nyttja till speciella ändamål men är ofta att anses som besvärligt.

Krokvuxet

När du behöver svängda former är det som sagt optimalt att hitta träd som vuxit i rätt form från början. Vid rot och grova grenar kan man finna kraftiga vinklar till olika konstruktioner och föremål. Till skedar och slevar är det populärt att utgå från ämnen som har en lätt men distinkt böjd form som ger en stark konstruktion med långa obrutna fibrer. Att spara kvistar och grenar kan också vara användbart, exempelvis till enkla väggkrokar. Läs mer om krokvuxet under Materialen.

Årsringar och densitet

En trädstam ökar sin tjocklek med en årsring varje år som består av vårved och sommarved. Är växtförhållandena goda är det framför allt på våren trädet ökar i tjocklek. De flesta träslag i norden är ströporiga och deras hårdhet och densitet är oberoende av hur fort de växer. Medan hos bandporiga träd som ask, ek och alm blir veden hårdare och får högre densitet ju snabbare de växer. Barrträd däremot har mjuk vårved och ger därför mjukare och lättare virke ju fortare de växer. Får en gran eller tall växa långsamt blir veden betydligt tyngre och hårdare, får tallen växa länge nog bildar den dessutom en väldigt röttålig kärna, så kallad kärnfuru. När det gäller barrträ finns en tumregel som säger att ju tyngre virke, desto starkare och motståndskraftigare.

Du kan läsa mer om trädets uppbyggnad under Träden

Hur årsringarna hamnar i ett ämne har även betydelse för hur det beter sig när det torkar. När trä torkar krymper det mest längs årsringarna, därför kupar sig och spricker en bräda med liggande årsringar betydligt lättare än en med stående. Stående årsringar får man genom att ta ut ämnet radiellt, det vill säga från kärnan och ut. Tyvärr är brädor med stående årsringar svåra att få tag på om du inte kan klyva själv eller hittar ett sågverk som kan stjärnsåga.

Torkning av virke

Lufttorkning är den skonsammaste metoden. Kyla och högre luftfuktighet gör att virket torkar långsammare och deformeras mindre. Därför får gärna de sågade och avbarkade brädorna först ligga utomhus på en sval, luftig, skuggig plats, under tak. Det är bra om man staplar om dem någon gång och viktigt att man lägger strölister emellan. Efter ett år är det dags att ta in brädorna i källaren eller motsvarande mellantorrt utrymme. Där får de ligga och torka ytterligare ett år. Fördelarna med naturtorkning är att trät “hinner med” i torkprocessen och naturligtvis att energiåtgången minimeras. Virke som chocktorkas torkar snabbt på ytan och då uppstår spänningar och även risk för angrepp av mögelsvamp. Om vattnet i cellväggen torkar före det fria vattnet i cellkärnan, får detta svårt att tränga ut och virket möglar.

Hur lång tid ett virke behöver för att torka beror på hur stort och framför allt tjockt det är. Takspån torkar på dagar medan en tjock stock behöver år.

Värt att minnas är att trä som sagt är ett hygroskopiskt material, vilket betyder att det blir fuktigt och sväller igen om det utsätts för fukt. Därför är det bäst att torka virke i den miljö det ska stå i som färdig produkt. Exempelvis bör en möbel för inomhusbruk byggas av virke som är “inomhustorrt”, annars krymper materialet och lådor kan skramla. Och en möbel som ska stå ute eller i ett oisolerat utrymme bör byggas av virke med den fukthalten, annars krymper materialet och riskerar spricka och rörliga delar kan fastna. Att virke torkats snustorrt över en värmekälla är oftast inte en önskvärd egenskap.