Mer än hälften av Sveriges landyta är täckt av träd. Människan har använt skogen och dess material sedan urminnes tider. Den är och har alltid varit en av våra viktigaste råvarukällor. Ur den har vi hämtat ved till elden och den har gett oss mat. I skogen hämtar vi än idag virke till hus, möbler, verktyg och redskap samt massaved till papper och ved till värme.
Från självhushållningens tid och fram till slutet av 1800-talet visste man hur varje trädslags egenskaper bäst kunde nyttjas till byggvirke, redskap och folkmedicin. Att kunna skilja träslagen från varandra och känna deras egenskaper var troligen en viktig och allmän kunskap.
Skogen ansågs också vara besjälad av olika övernaturliga väsen. Dessa väsen var enligt de gamla berättelserna aldrig elaka mot växter och djur, men kunde på olika sätt straffa människor som inte visade respekt för naturen. Det fanns mängder med oskrivna förordningar om hur man skulle bete sig i naturen. I vårt industrialiserade samhälle ser vi ofta tidigare generationers förhållningssätt till skogen och naturen mest som vidskepelse, men kanske kan vi istället betrakta det som en dåtidens miljölag, för att inte människans framfart skulle sätta allt för stora spår?
Skogsbruk
Skogen har i olika tider och på olika platser brukats mer eller mindre hårt, men ett viktigt skifte skedde i mitten av 1900-talet. Nya maskiner ökade takten på avverkningarna, samtidigt som kalhyggesbruket blev norm. Internationella och inhemska kritiker menar att det svenska skogsbruket är hårdhänt och i hög takt omvandlar skog till planteringar med stor artfattigdom. Samtidigt är det många virkeskvaliteter som det moderna skogsbruket inte kan producera och mycket kunskap om äldre tiders skogsvård och virkeskunskap är på väg att gå förlorad. Idag åberopas skogen som producent av bioenergi, pappersmassa, byggmaterial med mera. Medan många hävdar att kalkylen aldrig kan gå ihop om vi samtidigt ska trygga en biologisk mångfald och ett fungerande klimat, hållbar turism och uteliv för alla. Skogsbruket framhävs ofta som en stomme i den svenska ekonomin, vilket kan ifrågasättas. Skogsbruket står för ca. 3% av Sveriges BNP (145 miljarder SEK 2020) medan turismsektorn är större och efterfrågan på hållbar turism ökar.
I takt med att kravet på ett resursbevarande samhälle ökar blir de gamla kunskaperna och skogen, virket och skogsbruksmetoder viktiga.
Taigan
Vi är en del av taigan, taigan är en del av oss. Skogen är som bekant inte likadan överallt. Den allra största skillnaden är den mellan en naturlig skog och en plantage. Men de naturliga skogarna kan delas in i många olika typer. Bortsett från Sydsveriges ädellövskogar kan alla Sveriges skogstyper räknas till taigan, även kallad det boreala barrskogsbältet, som är planetens största sammanhängande skogsområde och hyser 27% av alla träd på jorden. Förutom i Norden är taigan utbredd i Nordamerika och inte minst i Sibirien, där skogstypen fått sitt namn. Taigan är förhållandevis artfattig när det gäller träslag. Dominerande är gran och tall, men olika inblandning eller dominans av så kallade triviala lövträd som björk, asp, rönn och sälg är också vanliga. Al finns i blötare områden. Även ek och hassel kan förekomma i vissa delar av landet. Vilka träd som trivs var beror på jordmånen och hur tillgången ser ut på vatten och näring. Som exempel kan nämnas att tallen har en djupgående pålrot och dominerar därför där det är för torrt och magert för gran. Ek och bok trivs på liknande bördiga jordar, men boken med sin täta lövkrona konkurrerar ut den ljuskrävande eken. Även utan människans inblandning kan skog förändras över tid, så som att björk tar över granmarker efter en skogsbrand.
Olika kategorier
En skog delas normalt också upp i olika skikt. Trädskiktet, buskskiktet, fältskiktet- med bland annat örter, gräs och ormbunkar och längst ner markskiktet, som domineras av svampar, lavar och mossor. En skogs motståndskraft mot exempelvis stormar, bränder och insektsangrepp beror på sammansättningen av träslag och även på att vi värnar de fuktiga skogsmarkerna.
När vi pratar om skog använder vi olika begrepp som förenklat beskriver en skogs ålder och mångfald. Begreppet urskog betecknar en skog som inte påverkats av människan annat än mycket marginellt. I Europa finns endast små spillror av urskog kvar och dessvärre minskar mängden urskog drastiskt globalt sett. Naturskog kallar man en skog som inte påverkats av människan på minst 150 år och därför liksom urskogen uppvisar mångfald inom ålder och arter. Det vill säga blandade träslag, blandade arter och även mycket död ved. Denna skogskategori kan även kallas gammelskog, medan begreppet gammal skog betecknar skog äldre än 140 år i norr och 120 år i söder, utan att säga något om dess inneboende mångfald. Endast en dryg tiondel av skogen i Sverige är mer än 120 år gammal, medan över 60 % är mellan yngre än sextio år.
I Sverige förekommer många typer av skog, indelade efter växtlighetstyp och växtplats. Hur dessa typer klassificeras beror på om utgångspunkten är biologisk, skogsindustrimässig, geografisk eller kanske slöjdbaserad. I menyn hittar du några viktiga exempel på skogstyper att läsa mer om.