Skålen som fått sitt namn av de fyra hörnen, snibbarna, har funnits i Sverige sedan 1500-talet. Vanligast i södra Sverige, Västergötland, Östergötland och Småland. Skålarna ska främst ha använts som socialt dryckeskärl där de fyra snibbarna agerade handtag att hålla i när man lämnade över till nästa person som skulle dricka. Det påstås på flera håll att det var brukligt att säga ’skål’ när man skulle dricka, vilket ska vara bakgrunden till att vi säger så än idag.

En snibbskål tillverkas genom att ämnet till skålen tas ut kvadratiskt ur en klyvd stock och en tunn kant lämnas kvar när skålen svarvas. Hörnen jämnas sedan till med kniv och kan täljas i olika former.

Sjuhäradsbygden i Västra Götaland har sålt svarvade skålar sedan 1500-talen, troligen redan sen 1200-talet. Året 1772 förtullades 40 608 runda träaskar, vilket vittnar om storskaligheten. känd för sina svarvade föremål.

Under 1600 och 1700-talet blev snibbskålar med en säregen dekor av tunna svarta tuschstreck på röd grund väldigt populär. I en massa olika varianter, som blommönster och text, inte sällan en dikt om att dricka alkohol. Tekniken byggde på att skålen grundas med lim, de röda partierna målades troligen med vattenlöslig färg (exempelvis pigment o vatten med lite lim) och därefter målades mönstren med tusch. Från början med gåsfjäder och en tusch gissningsvis gjord av sot och limvatten. Sättet att måla med pennstreck upphörde runt år 1800.