Trädet

I Sverige finns två varianter av ek. Skogseken, som är vanligast, växer i södra Sverige ända upp till Värmland och norra Uppland. Bergeken finns endast i Götaland. På vissa platser har det bildats hybrider.

Bladen är flikiga och glatta. Bergeken har ofta en del kvarsittande blad hela vintern. Frukterna kallas ekollon. På bergeken växer ekollonen i klasar, och den kallas därför ibland för druvek. Hos unga träd är barken slät, blank och grå men äldre träd utvecklar en grov längsfårad skorpbark.

Ekar har ett djupgående rotsystem med grova sidorötter och är därför mycket stormfasta. Eken blir ca 25 meter hög (exemplar på över 40 meter finns!) och kan bli mycket gammal, över 1 000 år.

Eken har två växtsätt. I täta bestånd får de en hög nästan kvistfri stam och en tät krona. En friväxande ek med mycket plats omkring sig får i stället en mycket grov, ibland över två meter i diameter, knotig stam med många kraftiga grenar. Bergeken har generellt rakare stam, och används därför i stadsplanteringar.

Eken i ekosystemet

Eken är det trädslag som hyser flest värdberoende arter om man inkluderar de värdeberoende arter som nyttjar den i lägre grad, vilket skulle kunna förklaras med att den kan bli så gammal och grov samt att den kan erbjuda många olika mikrohabitat. Eken är en viktig värd för nästan 900 arter, varav ca 300 rödlistade, och ytterligare nästan 900 arter nyttjar den. Mer än 350 arter är specialiserade på ek, och knappt 100 av dem är rödlistade. Eken är väl representerad som värdväxt för de stora organismgrupperna, och kanske särskilt viktig för fjärilar och steklar.

Virket

Splintveden är ljust gulgrå splint och kärnan mörkt brun. Ek tillhör liksom ask och alm de bandporiga träden, som får större densitet (=blir hårdare) ju fortare de växer. Ekvirke är segt, hårt, lättkluvet och mycket motståndskraftigt mot röta. Ek används bland annat till båtbyggeri, vattenkonstruktioner, broar, stolpar, inredning, möbler, parkettgolv och tunnor. Ek har varit vanligt som byggnadsvirke, och kan med fördel användas till utsatta delar även idag. Då ek är lätt att både klyva och böja är det kul att göra svepaskar av!

Ekens betydelse för skeppsbygge har gjort att dess användning reglerats i lag ända sedan medeltiden (Magnus Erikssons landslag). Alla ekar tillhörde i praktiken kungen och adeln, och fick av bönder endast fällas om de stod i vägen för odling. Dessa lagar upphörde 1830.

Ligger ek länge under vatten mörknar den och kallas då för svartek. Efter hundratals år under vatten är den fortfarande användbar som virke, och är betydligt dyrare att köpa.

Visste du att:

• Barken är rik på garvämnen och kan användas till garvning av läder.
• Ollonen gavs förr som foder till grisar och vid nödår kunde de användas i brödbak eller som kaffesurrogat. Processer för att få bort garvsyran i ollonen och förädla dem till näringsrik mat har utvecklats av preppers och hipsters i Stockholms innerstad. En nätpåse ollon i toalettens vattenreservoar i ca 10 dagar är ett sätt.
• I folkmedicinen användes dekokter av barken vid värk och sår.
• I den nordiska mytologin har eken ansetts vara ett gudomligt träd, helgat åt åskguden Tor.
• Det var ett vanligt offerträd under vikingatiden.
• Rumskullaeken i Norra Kvill, Småland, mäter 14 meter i omkrets.